Vi säger att vi är nåt på jorden fast vi är som tomtebloss/
- mot en stjärnspäckad Himmel/
Vi ordnar ett kändisvimmel/
på mänsklighetens yttersta kant och känner ingen svindel!/
Och kanske blinkar vår lilla stjärna här,/
men frågan är om vi lyser i världen Där?/
Och när vi tar klivet till livet efter detta/
blir vårt slott ens en liten etta?/
För när Solen går upp/
ja, då slocknar stjärnorna, och det är som de aldrig funnits alls,/
och bara det ska då lysa som reflekterar/
så vi konstaterar, vi har brunnit falskt!/
Problemet är inte att vi inte är perfekta/
utan att vi gör omvärlden till en läktare/
en lydig kör som sjunger vårt lov när vi fläktar med/
trollpinnen så mycket vi orkar och mäktar med/
vi är berusade av berömmelsens nektar/
för vi tog med oss lögn och muta´ dess väktare/
Våra medmänniskor står täckta/
- för att vi skulle få lysa måsta alla andra va släckta/
Varför kan vi då inte erkänna att det saknas nåt?
Istället då för att bygga våra nakna slott?
Som ändå inte skyddar oss från ...
-Vi har satsat hela livet för ett självporträtt.
"Stackars den som förälskar sig i sin bild, sådan den tecknas av opinionen under offentlighetens smekmånad.” Dag Hammarskjöld
Dumma grejer...
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=0KfaKpNr_A0