Hoppas Mick Jagger stannar på hotellet idag

Det finns ett roligt uttryck på portugisiska som blivit aktuellt i dagarna: "pé frio", kall fot. Det används när det finns någon med i rummet som liksom bidrar till att hemmalaget inte vinner. Han/hon är en "kall fot" som påverkar vårt lag och gör att de spelar dåligt eller förlorar. Det har konstaterats att Mick Jagger är en sådan. Han har lyckats slå ut både USA och England med hjälp av sin närvaro (han höll alltså på dessa lag). I tidningen idag nämndes det att Mick, som har en son med en brasilianska, kommer att hålla på Brasilien. Till Chiles tränare stora glädje, antogs det.

Statistiken talar ändå för Brasilien. Chile har inte vunnit på flera år. Storförluster senaste gångerna. VM är väl VM men jag tror ändå att det blir svårt för Chile att komma nära. Skulle i så fall vara en stor skräll. Alltså hoppas vi att Rolling Stonaren stannar på hotellet idag. Alternativt håller på Chile.

Äppelpaj, Uruguay och regnet

Idag var sista dagen på teologiseminariet för den här terminen. Mycket skönt. Nu blir det en månads uppehåll utan en massa läsning som måste avslutas och arbeten att göra. Och andra saker som hör till livets ljusare sidor: en äppelpaj finns i ugnen. Marsansås står och kyls ner i frysen. Ghana kommer att slå USA om en halvtimme. Kan det bli bättre?

Till de tråkigare sidorna hör att Uruguay slog Sydkorea. Förvisso juste att ett land med 3,5 miljoner människor presterar en sådan bra fotboll men jag höll på Sydkorea ändå. Det är förresten, tycker jag mig se, en slags amerikansk triumf i VM. Brasilien, Uruguay, Mexiko, Paraguay, Chile och Argentina är vidare till åttondelen. Dessutom USA om man ska räkna in Nordamerika.  Tror att det bara är Honduras som inte gick vidare av lagen härifrån.

Och tråkigt på riktigt: regn och regn i nordöstra Brasilien. Tiotusentals har förlorat sina hem. Världen är knappast rättvis. Hoppas hjälp får komma dit på ett bra sätt, utan en massa korruption. Och att det bidrar till förbättrade förhållanden i framtiden på något sätt.

3-1

Tänkte att eftersom jag kommenterat första matchen måste jag åtminstone säga nåt om matchen i söndags: Gött. Äntligen lossnade det för Brasilien. Kanske till och med var bra i längden att Kaká blev utvisad också. Ger utrymme för återhämtning och andra spelare.

Fredag blir det Portugal. Nu blir det en kopp kaffe tror jag.

Altaret

Vägarna kostar allt, bara offret gör dig lätt nog

att fortsätta – du är ditt eget lamm

bara ett ständigt återkommande Inget

där varken förflutet eller framtid finns öppnar vägen fram

Det var i förlusten segern vanns

det var på botten stegen* fanns

Stigen dit var spårlös för att stegen• brann

hos den som gick före nästan mållös

”Varför skulle du lämna ditt eget land

där du kan segla fram på en damm som är bred,

stilla och spegelblank för att kasta dig ut mot kilometerdjup

och vågornas vilda vredes kam?

Här hemma kan du leka charader och spela i band!

Varför riskera ta fel? Vad är det med dig din fjant?

Var feg! Gå i land! Se på de andra!

Är de inte dina vänner, och se, de har stannat!”

Svaret, så stilla och heligt du kan:

”Staden är svårnådd men härifrån ser jag dess strand

Att stanna vore ett svek mot det namn

som lämnade liv och ära för seklernas skam

Det kan kosta både förnedring och kamp

men skulle jag fly det när jag vet det är sant?

Hemma är tryggt och rätt så trevligt ibland

men målet för min flykt är ett evighetsland”

*stegen som den man klättrar i

•stegen som de man går

”Så framåt, framåt, återvänd ej

trogen din livsväg ända till slutet!

Glöm alla öden lättare än ditt,

med fötter på jord som aldrig trampats,

ögons glans där ögon aldrig skådat”

Luis Cernuda

"Varken Gås eller Anka!"

Tanten i 60-årsåldern är på väg ur taxin. Icke nöjd. Icke nöjd. "Nem Ganso nem Pato!" summerar hon argt. Det är det enda jag hör när jag går förbi men det räcker ju. Dunga tog inte med varken Santos stjärnskottsmittfältare eller Milans heta anfallare som nämligen råkar heta Gås och Anka (i smeknamn).  Brassarna är sådär nöjda med första matchen mot Nordkorea och även damer har sina åsikter om landslagets prestation här. "Det borde ha varit åtminstone 4-0" är en annan kommentar jag hör på väg hem.

Visst. Brasilien spelade inte perfekt, kanske något stelt stundom. Men första matchen. Och mot heldefensiva Nordkorea. Jag tyckte nog det var helt ok. Man har en tendens att tracka ner på landslaget här, speciellt förbundskaptenen. Ändå: firandet vid målen är grymt! Tutor och trumpeter och smällare. Jubel i hela staden.

Hoppas det blir fler mål på söndag.

69 minuter

Vuvuzelor, smällare och biltutor. Flaggor i bilarna. Brasilien stannar. Fabrikerna stänger. Bussarna slutar gå. Det är ingen tvekan längre. Fotbolls-VM är här.

När jag sätter mig och skriver detta saknas bara 69 minuter innan grabbarna rullar igång bollen mot det mystiska men förhoppningsvis lättklådda Nordkorea. Inte utan att pulsen höjs. Något annat än att kolla hemma i Sverige. Fast. Om ändå Sverige hade....Om ändå Danmark inte hade...Äsch. Inget att bry sig om nu. Bäst att sätta på sig Brasilien-tröjan med mitt namn på och dra till svärföräldrarna för att fira tillsammans med 190 miljoner brassar att VM börjat.

Sån här är jag!

Och det ska ingen ändra på. Så säger vi. Ingen ska beskylla oss för hur vi är. Ingen kan kräva att vi ska ändra på oss. Vi är oss själva och det är nog. "Jag är jag! Om det inte duger kan du dra."

En av de största lögnerna om kristen tro är att den gör att man inte blir sig själv. ”För att bli en kristen måste man sluta att vara sig själv, man måste bli någon man inte är.” Det är precis tvärtom. Det handlar om att bli sig själv. Men då handlar det om den man innerst inne är, den man är under ytan. Längst in.