Idoler 2

Så många människor som flämtar förbi

och när de lyssna' på oss, ja, då skämtade vi/

Vi fick en chans, en sekund i rampljuset

en stund då lamporna var tända mot oss/

så det såg ut som vi brann som tusen bloss,

- men vi var brända/

bländade av blixten

i spegelbilden och den image som vi hade av oss själva/

med blicken mot vår avbild

var det väl de inte så konstigt att vi såg som om vi blunda?/

och när vi då fick de andras beundran

var de också tvungna och stå med blickarna förbundna/

Vi rusar bort för att aldrig bli upphunna,

så att ingen ska se att våra ljus är uppbrunna/

Så vi lyfter världens ögonbryn?

Frågan är istället vad vi gör med dess syn?/

Varför kan vi då inte erkänna att det saknas nåt?

Istället då för att bygga våra nakna slott?

Som ändå inte skyddar oss från...

-Vi har satsat hela livet för ett självporträtt.