Enda anledningen jag kan komma på för att posta texten är att den kanske delvis stämmer. Att den idol-kultur som jag försöker beskriva är alldeles för mäktig i vår tid, ja, liksom är vår tid och behöver ifrågasättas, om än i "vi"-form. Jag hoppas att "lösningen" skymtar fram någonstans i texten och att någon kanske kan börja ana den, önska den, längta efter den. Därför, med den lilla förhoppningen, och efter en alldeles för lång förklaring:
Vi bygger så stora slott att inte en enda människa får plats
att se som det är - för vi är bländade
av vår egen spegelbild
den som bara ser sig själv blir i regel blind
Så då langar vi fram lite tegel till!
Vi har ett palats att bygga! Ett monument över vår plats att trygga!
Det är dags att lyckas!
Det finns en hel galax att stycka!
Vi ska nå dit! Ingenting kan hindra oss,
vi tvingar oss loss från band, ingenting som binder
vi lägger vår egen grund, utan plikter mot nån,
vi sticker från tvång
frihet från allt är vår banderoll
om det blir trångt dit vi vandrar finns andra håll
så vi studsar runt i universum som en innebandyboll
fulla med hål och utan innehåll
Varför kan vi då inte erkänna att det saknas nåt?
Istället då för att bygga våra nakna slott?
Som ändå inte skyddar oss från ...
-Vi har satsat hela livet för ett självporträtt.
Jag fick min önskan uppfylld i alla fall att se dig skriva i rimform igen :) Svintrevligt :) Det går ju dock inte jämföra med dina gamla grejer, jag har inte försökt mig på att förstå budskapet.
SvaraRaderaJag vill ju inte vara den som e den men hur ställer sig kristna till egoister? :P
För om jag får säga min mening så tycker jag faktiskt du är lite av en egoist. Så många som verkligen beundrade och avgudade(hehe) dig känner inte du att du har svikit dem?
Jag menar, DU var liksom våran Gud! Jag vet ju inte riktigt hur det funkar, men skulle inte du bli ledsen om din Gud svek dig?
Nu var det ganska elakt av mig att det blev ett gnällinlägg när jag trots allt fick det jag ville, förlåt. :)
Kommer aldrig sluta lyssna på dig! Tack för allt du gjort! Du förgyller min dag.
Fridens liljor.
Tack för ärlig kommentar. Speciellt egoist-stämpeln. Hehe! Den satt fint! (allvarligt).
SvaraRadera"Svek." Hmm. Det finns kortsiktiga sådana och långsiktiga. Är medveten om att många kände sig besvikna för att jag slutade, men om de en dag får möta Gud, kanske delvis för att de åtminstone lite påverkades av mitt och andras beslut, då tror att jag att de inte längre kommer att tycka att det var ett svek. Tvärtom. Men om de istället skulle komma till livets slut och lämna det här livet (vilket vi alla kommer att behöva göra, artist eller lyssnare) och gå in i nästa, och då se att jag och andra rappade snyggt, men aldrig någonsin sade dem sanningen om evigheten, om livet, om Gud...då kan man tala om ett svek av riktigt stora mått.
Vad säger du själv?
Ok, förstår vad du menar även om jag tycker det låter lite absurt.
SvaraRaderaMen måste verkligen det ena utesluta det andra?
Nej, det ena måste inte utesluta det andra. Bra sagt. Jag vet inte vad jag ska svara när det gäller mig själv, annat än att det gjorde mig och har gjort mig mycket gott att lämna allt. Jag skulle inte vara där jag är idag. Inte sitta och skriva den här kommentaren heller troligtvis.
SvaraRaderaMycket bättre än så kan jag nog inte svara just nu tror jag.
"Absurt." Jag förstår! Men, om det är sant...?
Det tror jag säkert att det gjorde dig gott att lämna allt. Men du kan ju inte veta om det hade gjort dig ännu godare om du inte lämnat preciiis allt.
SvaraRaderaDet hade väl räckt med att du biktat för dina synder, och slutat röka hasch eller vad det nu kunde varit.
Jag ser liksom inget okristligt i dina verser i låten "Tyst!" till exempel. Även Gud måste väl ha en smula humor?
Du skrev att långsiktigt sätt så har du inte svikit oss. Men vi som inte riktigt tror på Gud kommer väl till helvetet så det hjälper inte oss hehe :P (Är DU verkligen 101 procent säker på att du kommer till paradiset eller vad det nu är efter detta livet?) För om nu du skulle ha fel så måste du ju gå miste om väldigt mycket.
Tycker inte du det skulle vara skönt att tänka som jag istället, dvs. "lev för stunden/nuet" ;)
Har du förresten hört Organism 12s grejer efter du hoppade av Mobbade Barn (on-point rim) ;) Om inte så kolla in hans soloplatta Bakom Kulsisserna från 2001 och hans andra Petar På Döda Saker Med Pinnar från 2004. Riiiktigt bra grejer!
Fridens liljor!
Jag misstänker att Gud har bra mycket mer humor än vi. Det är kanske snarare så att det är vi som har en smula humor och Gud en brödbankett. Men Guds humor är säkert justare. Vår humor är ju ofta baserad på att vi driver med andra.
SvaraRaderaNej. Jag kan inte veta exakt hur det skulle ha blivit om jag varit kvar med en fot och lämnat med den andra. Kanske hade det gått bra. Vad jag anar däremot är att den här vägen, ger bättre resultat i längden. Ibland kan jag visserligen tvivla, men jag tror att det är så.
Kommer "de som inte riktigt tror" till helvetet? Jag undrar då vad man menar med att "inte riktigt tro". Jag tror inte att livet efter detta ges till den som har en tro som är bättre än andras. Tro är inte en prestation, typ som ett skott i krysset, som bara vissa klarar av. Tro kommer om man vill ta emot den. Så frågan är inte om man tror på ett särskilt starkt sätt, utan om man vill tro eller inte.
Om att leva för stunden: Jag såg precis en reklam på tv där de sjöng typ: "Låt oss dansa som om världen skulle gå under." Jag har tänkt så också. Snart går allt ändå under, likabra att lyckas så mycket jag kan!
Men det är inte helt säkert att den som försöker få ut så mycket som möjligt av livet på så kort tid som möjligt alltid är nöjdast över sitt liv. Jag menar att bara den kommit till freds med evigheten, med döden och med livet efter detta, kan riktigt leva i nuet, leva utan de bekymmer och den oro som gör att vi gärna roffar åt oss av saker för att känna att vi verkligen lever.
Men du har rätt. Om det är fel är det ju meningslöst och hålla på och rikta in sitt liv på ett liv som inte finns. Bättre då satsa på nuet. Är jag alltså 101 procent säker?
Att bli en kristen är inte att börja tro på att det finns en evighet, att börja hoppas att någon gång, efter ett slitsamt och tråkigt och glädjelöst liv, kommer jag äntligen att komma fram till paradiset och då slutligen få börja leva. Det är att själva paradiset kommer in i ens bröstkorg. Om du frågar varför jag tror på Gud, på himlen, på ett liv i evighet efter detta så kanske jag kan svara att det är för att detta bor i mig redan, fast i fröformat. Ibland känner jag rent känslomässigt inte att fröet finns där, det är svårt för mig att förstå ibland, men ofta, ganska ofta, har det ändå blivit verkligt för mig att det är där, att evigheten redan är där.
mvh