The cold swedish winter is just outside

Aldrig har den varit så sant som nu, texten som stod på en killes t-shirt på en restaurang jag lunchade på. The cold swedish winter is just outside. Jag tyckte den var lite lustig så klart. Just den svenska vintern! Dessutom en stekhet dag.

Ikväll åker vi till det fjällhöga nord för första gången på 3 1/2 år. Okej. Egentligen inte så jättemycket. Många har lämnat Sverige för att aldrig mer komma tillbaka. Ändå är det ganska lång tid när man (ännu) inte känner att man vill räkna sig bland en av dessa som migrerade för evigt. (Men strax ska man migrera ändå. Fast mycket längre!)

Ska bli spännande att se Sverige igen. Hur är det? Mycket annorlunda? Hur är folk? Hur är man själv?

Tidstecken

Tiden har satt sin uppslukande käft till verkligheten, tuggat upp både året som gått och tingen som hörde till det. Tecken i mitt liv på att det här året snart är över:

Tidstecken 1: "My adidas" Lägg märke till det grymma bulldogleendet.




















Tidstecken 2. "Kalender 2009 med bortsliten rygg." (Vad innehöll den?)

Bland svingade biblar och handväskor

Igår åt vi lunch på centrum med jobbet. Innan maten var det dock avsatt tid för en liten city-tour och vi promenerade runt i São Paulos kakafoniska centrum. Bland annat blev det ett kort besök på BOVESPA, Brasiliens börs. En börs som går på helfart med typ 80% tillväxt i år. Vad det nu innebär.

Vid besöket på stortorget, Praca da Sé, möts vi av en pittoresk scen. En av torgets gatupredikanter - de brukar stå där vid lunchtid, någon gång har jag stannat och lyssnat, ibland har det varit ganska bra - var i full färd med att skrika om en "djävulens dotter". Av kontexten att döma var det en prostituerad predikantens eldiga ord handlade om. Dock stod han inte oemotsagd. I fyrkanten, uppritad med krita och inom vilken predikanterna brukar stå, fanns, förutom den uppeldade predikanten, en minst lika upprörd kvinna. Upprepade gånger slog hon mannen med sin handväska, till mångas förnöjsamhet antar jag.

För en brasse kanske scenen var lite smårolig. Mest för att den innehöll lite aktion. Men för en svensk som gå förbi kan kanske frågan uppstå: Är det så kyrkans budskap ser ut? Och ska man verkligen få stå och tala så där om sin tro?

Hmmm...Ja, detta är inte helt lätt. Vår värld, en postmodern värld, är hyperallergisk mot all form av objektivitet vad gäller etik och moral. Detta gäller speciellt Sverige. Ingen ska säga till mig vad jag bör göra!

Jag tycker personligen att det måste finnas plats för förkunnelse, för predikan, även i en postmodern värld. Predikantens närvaro på torget är inte i sig fel. Dock måste hans budskap vara drivet av kärlek och inte av ilska över ett beteende eller en viss livsstil som han tycker sig vara oförenlig med det budskap han förkunnar.

Det kristna budskapet är ett budskap för alla människor, "syndare"
och "helgon", gatupredikanter och gatuflickor. Det är exakt samma budskap till alla människor: en mycket kärleksfull maning till djupgående livsförändring. Och frågan är, som min fru klokt påpekade, vilka känslor som väcks hos kvinnan som hörde att hon var en "djävulens dotter"? Vilken öppning finner hon i predikantens budskap till en väg ut i ett liv med värdighet?

Kristen tro säger ju att vi blir räddade av Guds godhet. Det gäller också för gatupredikanten. Vem var han före Guds nåd kom till honom, om inte en syndare?

Och, till sist, inte att glömma: hur behandlade Han prostituerade, eller andra människor i sammhällets utkanter?

É campeão!!!!

Då är brasilianska mästerskapet över för i år. Dramatiskt värre med tre ledande lag som växlade plats bara de sista omgångarna. Inför sista omgången i söndags var det 4 lag som kunde vinna. Till slut blev det ändå Rio-laget Flamengo, med hemvändande Adriano, som efter typ 17 år knep första platsen.

Lite kul faktiskt tycker jag. Även om jag är Paulista (São Paulo-bo) och inte Carioca (Rio-bo).

Regn på Paulista

Vi är grymt priviligerade. Vi bor nära jobbet och vi bor högt upp. Många har sina hem långt jobbet och får sitta i enorma trafikköer, eller stå ihoppressade i bussar och tåg i timmar innan de kommer fram. Och samma sak tillbaka. När det regnar i São Paulo, vilket det gör typ varje eftermiddag på sommaren, stannar i stort sett trafiken. Jag satt i går 20 minuter för att ta mig 400 meter eller så. Regnet är sjukt kraftigt. Aldrig sett något sådant i Sverige. Himlen svartnar, molnen liksom intar staden. Förutom detta kan tilläggas att det inte verkar finnas något riktigt bra avrinningssystem för vattnet (plus att de gatubrunnar och dylikt som finns ofta täpps igen av skräp som folk slänger på gatan.)

Fotot ovan är från vårt tvättutrymme när regnet är på väg mot Avenida Paulista. Allt är mörkt där det börjat.










Från dagspressen hämtar jag här ett foto över en annan del av staden, innan regnet faller. Foto av Valéria Goncalves, 16:45 igår.


Och gatorna svämmar ofta över. Bilar blir ståendes, folk får fly undan. Foto från samma källa:



Tyvärr tog regnet med sig 3 liv också här. Hemskt. Tror att det var folk vars hus slets med i regnet, säkert enkla tegelstenshus, byggda på någon slänt i utkanterna av staden.