Till vänner, bekanta och familj!

Jo. Det var det här med bloggen. Det visade sig vara svårare än jag trodde.

Jag håller med om att det känns lite krystat att skriva till folk som jag känner som om de var okända personer. Inlägget om "idoler" till exempel. Det är något jag tycker, det ÄR min åsikt. Fast hur skriver jag det så att det blir läsvärt för en person som redan vet vad jag tycker? Allt detta "duande" som om ni som känner mig skulle vara vilka människor som helst. Det kan säkert kännas att jag skriver er på näsan. Så här ska ni tycka! Så här ska ni göra!

Å andra sidan, hur behåller jag det läsvärt för en person som inte har en aning om vem jag är? Jag vill vara personlig utan att vara intern och relevant för många utan att vara alltför predikande och opersonlig för de som känner mig.

Alltså. Hur bör jag göra? Hmmm...Vad tycker ni?

Hur som helst kan det vara bra att förtydliga att det är så jag vill skriva. Det finns saker som jag vill säga till "alla" och saker som kanske är mer personliga, familjära. Det kommer kanske kännas opersonligt ibland, speciellt för den som känner mig.


Jag vill inte att någon jag känner ska få intrycket att jag bjöd in dem att läsa den här bloggen bara för att "predika" för dem. Jag ber om ursäkt om någon känner att de "lurats" till en "personlig blogg" som inte BARA var det.

Det kan ju vara bra att säga att jag inte ber om ursäkt för mina åsikter. Jag står för dem. Det är bara bloggens innehåll jag pratar om nu.

Frågor och tankar, några minuter innan jag ska ta bilen för lektion med Fábio.

Din idol bryr sig troligen inte om dig

Hej.

Jag är ledsen att säga det. Det är inte meningen att vara elak så här en vardag. Men det är nog troligtvis sant att den du avgudar inte alls bryr sig om dig.

Jag talar om idolerna, de människor vi sätter på piedestaler. Så länge du hyllar dem älskar dem dig. Så fort du inte behandlar dem som gudar hatar de dig.

Idol. Det vill säga en som behandlas som en gud. Förvisso har ordet fått en annan betydelse idag. "Han är min idol" säger vi och menar då kanske bara att vi tycker att han spelar grym fotboll eller i allmänhet är kool.

Finns det då inga undantag? Jo. Säkert. Fast på det stora hela skulle jag säga att de flesta av de vi hyllar som stjärnor inte egentligen är värda vår beundran. De är bara stora egon.

Vad innebär nu detta? Ja, man kan ju fråga sig om det är så att en person som inte bryr sig om mig verkligen är värd att jag lyssnar på denna person, ger han/henne min lojalitet?

Tycker du att jag är för hård? Okej. Kanske har jag fel. Idolerna kanske älskar oss. Fast hur? När? Vilka bevis har din idol gett dig på att han/hon bryr sig om dig?


"Är du inte lite orättvis nu? Du överdriver. En musiker eller idrottsman kan väl inte gå omkring som någon värsta Jesus och älska alla människor. Personen är ju där för att han/hon är duktig på det han/hon gör. Låt honom vara. Han är bara en människa."


Ja. Det var ju det ja. Bara en människa.

Jag vänder mig inte mot uppmärksamhet, inte mot officiella ämbeten eller offentliga personer i sig. Detta behövs. Men min misstanke (och med viss erfarenhet av mig själv) är att de flesta bara finns där, i uppmärksamhetens centrum, för att kunna polera sina egon. Framstå som något mer än de verkligen är.

Frågan är: Vem har anledning att frukta dessa ord: "Din idol bryr sig troligen inte om dig"?

Jo. Idolerna förstås. Du, som har en idol eller flera, kanske spontant också protesterar. Men de knän som skakar så det rasslar över hela jordklotet över tanken på att det skulle avslöjas att de är människor som alla andra, är de som behandlas som något annat än människor.


Någon idol kanske skulle säga: "Äsch. Jag har har aldrig försökt framstå som något bättre än det jag är. Jag har aldrig försökt lura någon. Jag är mig själv och vill de ha mig eller inte är det deras problem. Jag är ingen förebild."

Nja. Förebild är väl snarast en person som syns. Sedan kan man vara en bra eller mindre bra förebild.

Okej. Vem ska man följa då? Vem ska man lyssna på?

Ja. Låt oss gå till ett bättre ord: ikon. Ikon betyder bild. En ikon är alltså en avbild av något. Pekar på en urbild. Inte på sig själv. Måhända att det idag har kommit att betyda ungefär samma sak som idol, men det finns ändå en skillnad mellan de båda orden, åtminstone från början.

En idol vill att du hyllar honom. En ikon vill att du hyllar någon annan.

En idol vill att man ska se till honom. En ikon pekar på dig, visar att du är viktig. Och pekar uppåt.

En idol kräver ditt liv. Du måste offra ditt liv på hans altare, sjunga sånger till honom, tala om honom, läsa om honom, titta på honom. Han lever av ditt liv.

En ikon ger sitt liv för dig. Han älskar dig mer än den uppmärksamhet du ger honom. Han skulle hellre förlora din uppmärksamhet om det räddar dig.

Varför?

Efter en lång övertalningsperiod på två dagar släpper jag nu på orden på denna blogg. Min bror skickade ett mail i onsdags eller så och tyckte att jag skulle börja skriva en. Jag protesterade spontant, men kom sedan på att det faktiskt skulle vara ganska kul att få skriva ner några rader så där då och då. Så då gör jag det då.

Brasilien, Sverige och Himlen?

Ja, det är det jag tänkt skriva om. Brasilien, för att jag bor här, Sverige, för att jag bodde där och Himlen för att jag en gång ska bo där. Fyndigt va? Om inte annat är det ju rätt häftigt att kunna ha tre "medborgarskap". Jag är svensk. Och bor i Brasilien. Men har fått ett himmelskt pass. Det är lite koolt ärligt talat. Tycker du inte?

Nåja. Jag tänkte skriva den här bloggen för några olika personer. Mig själv kanske främst(?). I andra hand familj som bor i Sverige, så de kan följa lite vad jag sysslar med och tänker på. I tredje hand vänner och bekanta som kan tänkas vara halvt intresserade. I fjärde hand någon enstaka människa i allmänhet som kan tänkas vara intresserad, dels av mina små anekdoter från Brasilien, dels av den tro som har blivit min och som, kanske, ännu inte är deras, nämligen tron på....ja, just det. Han ja.

Hej. Hopp.