Intressant

Tanken med en blogg, förutom att man får låtsas som man är en skribent, är väl att man regelbundet skriver något intressant, något som är värt att läsa.

Just nu sitter jag med en kopp kaffe vid min sida. Har 1 timme innan en kurs jag går i kyrkan börjar. Det är en kurs för den som vill vara med i arbetet för nyomvända, ta emot dem, hjälpa dem vidare. Kyrkan vi tillhör, Igreja Batista do Povo, växer ständigt. I mars var det cirka 120 personer som gensvarade på frågan om de ville bli kristna.

Varför? Ja. För en vanlig svensk kanske inte det med att en kyrka skulle växa i antalet medlemmar är intressant. Det naturliga i Sverige är väl att man slutar gå i kyrkan och inte att man börjar göra det.

Svaret är nog tvåfalt. Brassar är betydligt mer öppna för tro. Både fattiga och rika tror på Gud, gud, eller gudar. De flesta är katoliker, många är pingtsvänner, inte få är spiritister. Det finns ett allmänt intresse för tro.

Den andra delen av svaret är att församlingarna utan rädsla i gudstjänsterna ger chansen till människor att ta emot tron. Om de vill.

"Men är detta med att erbjuda den kristna tron till människor inte lite....Ja. Jag menar. Inte ska man väl hålla på och pracka på folk en tro heller? Tro är väl en privatsak, något var och en sköter för sig själv?"

Jag fick en fråga i bussen en gång från två studiekamrater (inte troende). De såg på mig med lite snäll "stackare där" - blick:

-Vad är målet med din kyrkas verksamhet? Är det att få fler medlemmar?

Underförstått: din kyrka är en verksamhet för verksamhetens skull, en plats som suger in människor i sig för att kunna fungera. Och jag var en stackare som lurats in i detta och nu var tvungen att lura in andra.

Mitt svar idag: Nej. Kyrkans mål är inte att få fler medlemmar. Något som bara är en verksamhet, en förening behöver medlemmar.

Och samtidigt: Ja. Medlem. Med = med. Lem = kroppsdel. Arm, hand, fot, mun, öga, finger, öra.

En person som bestämmer sig för, av egen fri vilja, att ta emot den tro som är både 2000-år gammal och ny och fräsch varje dag, är som en kroppsdel som bestämmer sig för att inte bara klara sig själv i livet längre. Det är en person som väljer att istället bli en del i en kropp, att vara med, sättas in i ett sammanhang, höra ihop, få hjälp av andra, få hjälpa andra. Inte för att den personens eget sammanhang inte är viktigt. Tvärtom. Det är det. Men det finns en möjlighet att få bli en del av något mycket större.

Kyrkan är inte en förening, en verksamhet, ett företag. Kyrkan är en organism, en kropp.

Den som vill, och den som vill, och bara den som vill, får ständigt, dygnet runt och över hela jorden en enda fråga: Vill du bli en del av Kristus?

Jaha. Det var inte planerat att skriva detta. Det mest blev så. Hade någon idé i veckan om att skriva om två ord som jag fick veta portugisiskan bidragit med i svenskan. Men det får vänta till nästa kaffekopp.

hälsningar

David