Det går att låsa gylfen!

När man bor utomlands får man frågan ganska ofta om hur det är i Sverige. Jag brukar ibland säga att det finns 9 miljoner Sverige. Alla har sin upplevelse av vad det innebär att ha fötts och vuxit upp i det gamla det fria.

Visst finns det saker som binder oss svenskar samman såsom: lutfisk (ähum...har aldrig ätit det), pölsa, isterband, blodpudding, sill, Kent, Zlatan, skogen, lingon, hjortron, potatis, paracetamol mot halsfluss, småsvagt kaffe, lite allmän socialdemokrati osv osv.

Men ändå. Alla har vuxit upp på olika platser och i olika familjer. Har olika föräldrar, olika erfarenheter från skolan, olika sätt att se på världen. Och olika sätt att uttrycka sig.

Om vi nu kommer till detta med språket, alltså hur man uttrycker sig, blir det lite extra intressant då jag undervisar i svenska här i Brasilien. Hur pratar man egentligen svenska? Jag har märkt att det inte är så solklart.

En sak som jag lärde mig (pinsamt) sent:

"- Vart är du?". Så har jag sagt hela mitt liv.

Felfelfel.

Det heter istället - "Var bor du?" "Vart" använder man bara för riktning.
"- Vart ska du?" exempelvis.

Jag tror att detta exempel kan vara lite norrländskt faktiskt. Har visst norrländskt påbrå, både på mammas och pappas sida. Hörde en annan människa här i São Paulo med norrländskt ursprung säga just "vart" när det skulle varit "var".

Okej. För er svenskar kanske det var självklart. Men jag har aldrig någonsin, under hela skolgången eller in på universitetet, hört någon säga att detta var fel.

En annan sak. "Dom." Nej. Fel. I alla fall i skriftspråk. "De" eller "dem" ska det vara. (de=they.... dem=them.... mitt sätt att hålla skillnad på dem) Detta är förvisso något man anat. Men hör och häpna. Aldrig har NÅGON rättat detta vad jag minns. Jag kan inte dra mig till minnes att någon tagit upp skillnaden mellan dessa ord. Inte ens på högskolenivå rättade man "dom". Jag tror att jag verkligen lärde mig att använde "de" och "dem" efter universitetet. Dom lärde mig ju inte hur man skulle säga så dom får väl skylla sig själva.

Och för att avsluta. Visste ni att det går att låsa gylfen? Jo. Lärde mig det från min fru för kanske två-tre år sedan. Om man viker ner den där lilla grejen som fungerar som ett fingerhandtag så hamnar den i ett låsläge och åker inte ner och gylfen förblir oöppnad. Grymt prakiskt. Synd att det inte står på byxornas brukanvisning.

Fast det kanske alla ni svenskar redan visste. (Det var ju trots allt två svenskamerikaner, Peter A. Aronsson och Gideon Sundbäck, som var med och utvecklade blixtlåset)