Staden 2: São Paulo

http://www.pbase.com/mbnm57/image/45573102/original

På São Paulos gator

där undulater kraxar istället för skator

axar motoboys och ilar,

väller fram eller saxar mellan nedsaktade bilar som svarta bin

och vita taxiar kilar med minimal spegelbacksmarginal

medan fotgängarna startar sina

arbetsdar långt bort

för att åka länge, långsamt och trångt kort

Här nedanför brusar trafiken som en bilälv

du kan bli ensam men aldrig kommer du bli själv

mellan helikopterplattor och en tunnelbaneplattform

rör sig människokropparna andfått

på Avenida Paulista

där Sydamerikas ekonomi har sin kista, vistas de första och de sista,

de första i suvar på väg till höghusen

de sista står på knä i rödljusen

Men mitt i allt, ett kaos med mål

så finner vi vägar att hitta fram ändå

Här är kärlek och hemlighet!

Här är hemmet som bara en främling vet!:

att bli känd av en osynlig Verklighet,

där man går sönder för att sen bli verkligt hel

Jag är medveten att det inte heter taxiar i plural, utan istället taxibilar. Google berättade det för mig. Men vad gör man inte för att det ska rimma? Taxiar. Låt stå! Motoboys är förresten motorcykelbud. I tusentals svärmar de omkring i staden för att överlämna saker och dokument, eller varför inte leverera världens bästa pizza. Många stör sig på dem. En och annan bilbackspegel råkar illa ut när motoboysen ska försöka hinna till sitt mål i tid. Vi klagar, men ändå fortsätter vi att beställa pizza och be om deras tjänster. Och farligt lever de. Enligt statistiken dör 1 per dag.

Vi bor i São Paulo. Staden utan slut och centrum, där man kan hitta allt, eller gå fullständigt förlorad. Hit strömmar människor, främst från det fattiga Nordöstbrasilien, i jakt på lycka, bara för att hamna i favelor utan avlopp eller säkerhet. Här bor kaffe-baronernas och kolonisatörernas ättlingar bekvämt i stora villor eller majestätiska lägenheter. För vissa är São Paulo ett eldorado som uppfyllts. Omvärlden letar sig också hit. Affärer! São Paulo räknas som Sydamerikas ekonomiska huvudstad. Här finns pengar att tjäna. Många av de fattiga som kommer hit kommer också upp sig. Men för andra blir guldet till sand. I centrum ligger området Cracolândia där hundratals levande zombier med spöklik blick söker nästa dos crack. I trafikljusen vittnar tiggande gatubarn och uteliggare om att allt trots allt inte står riktigt väl till i en av världens rikaste städer.

Nåväl. Att bo här är att bo i ett kaos där man lär sig att hitta fickor, oaser. Hemma hos svärföräldrarna där vi äter lunch på söndagarna och sedan sitter sömniga i vardagsrummet, ovanför en lugn innegård. Eller dagens rätt en solig dag på en folklig restaurang på trottoaren invid bilarna och vi sitter och delar på en två-liters cola till Virado a Paulista¹ och en berusad man kommer och undrar om man kommer från Tyskland. Eller en sallad på ett mattorg i ett hav av hundratals andra matgäster. Man glömmer någonstans att man omges av 11 miljoner människor och hittar sitt eget liv, sina egna vägar i ett myller av alternativ.

Jag går omkring här som en främling. Och är hemma här. Irriterar mig över folk som inte vet att här är det ju 70, snackar med människor som om jag vore brasse. Tar bussen, tar tunnelbanan, tar Avenida Paulista, tar en promenad. Tar mig till jobbet. Tar mig hem. Tar mig i kragen och går upp tidigt imorgon igen. Tar mig en paus med en kopp kaffe och tar det lugnt, ett tag.

Här lever jag. Här lever vi. Här är vi på väg.

1. Typisk São Paulo-maträtt som serveras på måndagar på populärare restauranger. Kotlett, ris, bönröra, friterad banan, en slags sallad, ett stekt ägg och mandiok-mjöl. Hmmm. Varenda kalori i rätten, och de lär vara många, är värda det!