Fick igår en Amazon-leverans. En bok och så Fernando Ortegas The Storm. Äntligen. Introduceras för honom av min vän Vincent för några år sedan. Sedan dess så har Fernando varit en rätt trogen följeslagare hemma och speciellt i bilen, även om vi bara haft två skivor (tre nu). Har velat köpa The Storm länge. Sångerna är lite som att vara ensam och tröstad på samma gång, om jag nu ska försöka vara lite djup. Någon gång drar det över kanske åt country-hållet men annars är det riktigt fina grejer.
Fernando sjunger lika naturligt sin kärlek till fru och till vänner som till Gud. Och det är väl egentligen samma sak? Inte att fru, vänner och Gud är samma personer, men att kärleken är samma alltså. Så blir det en musik för livet och inte så krävande som en del 100% kyrklig musik kan vara stundom. Det andliga blir naturligt. Och så har han, kanske just på grund av detta, också skrivit mycket bra lovsånger, exempelvis Sing to Jesus som ju finns översatt till svenska. Det bästa jag hört i lovsångsväg och ett exempel på hur sången i kyrkan (och texterna!) skulle kunna låta idag.
Och det finns anledning att sjunga till Han som är: Keeper of all the stars/Friend of the poorest hearts (rimmet förresten!)
ur Lord of Eternity på Breaking of the Dawn
följer dina tankar här på nätet, alltid kul att läsa. hälsa viv! kram från ak
SvaraRaderaHallå där Anna-Klara,
SvaraRaderaKul att höra av dig! Hoppas allt står bra till. Är du i Karlstad eller? Hälsar Viv.
Hej! Nej jag är i Malmö nu förtiden, flyttade hit förra hösten för att läsa en utbildning på universitetsnivå som heter Creative service leadership -for future tourism. (Vi säger CSL) Kvalificerad Yrkesutbildning heter det men läggs ner nu och heter sen yrkeshögskola. Det som är bra är att vi har ca 7 veckors praktik på varje termin vilket är kanon eftersom att jag inte riktigt vet vart jag vill med utbildningen. Har ett år kvar.
SvaraRaderaPratade med en brasse igår om något så underbart som "brigadiros", vet ni vad jag menar? Typ chokladbollar med kondencerad mjölk och strössel på. Han blev helt till sig i alla fall och började prata på om ett hemligt recept från sin mormor. Kommer ihåg att jag blev bjuden på dem hemma hos er på Fredsgatan för länge sen och jag blev fast på en gång jag med. Finns det möjlighet att kanske få del av receptet? Eller är det hemligt i eran familj också?
Kram!
Okej. I Malmö? Kul!
SvaraRaderaJa, brigadeiros! Jag tror inte Vivi har något specialrecept faktiskt. Hehe. Ska kolla med henne.
ha det
David