Altaret

Vägarna kostar allt, bara offret gör dig lätt nog

att fortsätta – du är ditt eget lamm

bara ett ständigt återkommande Inget

där varken förflutet eller framtid finns öppnar vägen fram

Det var i förlusten segern vanns

det var på botten stegen* fanns

Stigen dit var spårlös för att stegen• brann

hos den som gick före nästan mållös

”Varför skulle du lämna ditt eget land

där du kan segla fram på en damm som är bred,

stilla och spegelblank för att kasta dig ut mot kilometerdjup

och vågornas vilda vredes kam?

Här hemma kan du leka charader och spela i band!

Varför riskera ta fel? Vad är det med dig din fjant?

Var feg! Gå i land! Se på de andra!

Är de inte dina vänner, och se, de har stannat!”

Svaret, så stilla och heligt du kan:

”Staden är svårnådd men härifrån ser jag dess strand

Att stanna vore ett svek mot det namn

som lämnade liv och ära för seklernas skam

Det kan kosta både förnedring och kamp

men skulle jag fly det när jag vet det är sant?

Hemma är tryggt och rätt så trevligt ibland

men målet för min flykt är ett evighetsland”

*stegen som den man klättrar i

•stegen som de man går

”Så framåt, framåt, återvänd ej

trogen din livsväg ända till slutet!

Glöm alla öden lättare än ditt,

med fötter på jord som aldrig trampats,

ögons glans där ögon aldrig skådat”

Luis Cernuda