I en tid utan mysterium/
gör vi det på TV som görs på WC/
det som borde viskas vänner emellan hörs på CD/
vi finns på bild när vi körs till BB/
Så vi föds till skådespelare,/
levande som reklampelare - men åtminstone har vi ett leende,/
ett utseende, en bild, ett Klick!/
du blir till när du kommer intill en blixt/
Slappna inte av! Det finns alltid nån blick/
att anpassa sig för, så spela normal eller konstig/
På scen kan man aldrig hamna för tidigt/
så det gäller att lära sig går fram på den smidigt/
somligt lär man sig långsamt/
men och vara någon annan än den man är kommer enormt snabbt/
så klamra dig fast vid en image, typ vad som helst/
glöm din mänsklighet, dröm din identitet/
skryt till exempel så att du kan framstå som stolt/
eller framhäv hur du liksom ”minsann är som folk”/
framstå som klok eller anses som tok/
bara du anses som nåt/
Men och va´ obemärkt? Det har man skogen till!/
vi bor i städer, där behövs nog en bild/
så vi kan ses mot grått/
men vi passar bäst i en fiktiv värld nånstans med vårt ansiktes blått/
Foton är fantastiska. Barndomsbilder? Underbart. Och tänk att kunna se sin son/dotter på ultraljud i magen!
Jag skriver om något helt annat. Bortom bildens skönhet, som vi givetvis uppskattar, finns dess makt.