Just nu utspelar sig striden vid en diskbänk
Nånstans i en förort, långtifrån centrum, utan körkort
Långt från uppmärksamhet och rikedom
är han ett bevis på att ett annat rike kom
Ett guldstycke i säckväv
vars identitet inte kan knyckas av någon fräck räv
Men inför tallrikar och tanken på det han aldrig haft
glömmer han guldet och tappar liksom all sin kraft
kraven skymmer synen
han ser inte att han står vid en förport till himlen
vid Symaskinen kan man se Mönstret
själv ser han bara spegelbildsmonstret i fönstret
den väv han står i har både mörkblått och kolsvart
- delar av Ansiktet som målas
Men när hans hjärta nu saknar målvakt
rullar tankarna in så att han såras
han är för hård mot sig själv, sin egen piska
men står inte ensam i sin livskamp
Oavsett vad tankarna viskar:
Ikväll står Guds Son på Kopparvägen 6 och diskar
Dagen är slut, då alla i regel vill hem
men bara för att möta ett spegelbildsvem?
För andra och för sig själv är han en främling,
därför är också guldet han bär på hemligt