Utan pretentioner.
Vi tänker: "Aldrig nånsin ska vi ramla
aldrig ska vi stappla, eller bli gamla
Aldrig ska vi behöva samlas till de andra
de som inte längre andas
För vi står stadigt nu, vi har nya skor
och händerna i våra fickor"
Men sanningen är att vi människor är tändstickor med fem sprickor
som hänger över klippor
en klick smör under solen
en gestikulerande regissör med kvicksand under stolen
ett ögonblick under himlen
ett ansikte som flimrar till en gång i vimlet
vi vinner lätt men förlorar lättare
det kan ju bekräftas av historieberättaren:
Alexander den Store såg ut att trygga
hela världen, men han dog av en usel mygga
Vi ropar: Asfalt! Asfalt! Allt är tryggt!
Men vi glömmer att nästan allt är byggt!
Och om det är byggt så har det sprickor,
Vi behöver bygga med bättre brickor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar