”Han sade, att det var något ynkligt, lågt och tarvligt för en man att befatta sig med religionen. Han sade, att ett känsligt samvete var något omanligt och att om en människa så vakade över sina ord och sitt handlingssätt, att hon därmed berövade sig själv den omskrutna frihet, som tidens djärva andar ha vant sig vid, så gjorde hon sig till åtlöje i sin egen tid. Han framhöll även att endast ett fåtal av de mäktiga, rika och visa delade mina åsikter. Och ingen av dem hade kommit därhän, förrän de hade låtit övertala sig att bli dårar och av frivillig dårskap satt allt på spel för att vinna något, ingen vet vad.” (sid 129).
Är inte egentligen tron bara ett humbug, ett spel för gallerierna, ett lurendrejeri för svaga människor?
Skam är övertygad om det, kanske en av de modernaste, tidsaktuella figurerna som förekommer i John Bunyans 1600-tals roman Pilgrims Progress (på svenska: Kristens resa). Argumenten tycks övertygande: det är larvigt att tro! Bara svaga gör det, och om det händer att någon mer upplyst person skulle bli en kristen är det mest för att denne gått med på att bli dum för någon slags diffus vinning skull. Människan är fri, hon ska inte låta sig begränsas av några vidskepligheter. Den som tror ska skämmas! Men är det sant? Att människor som anses som svaga dras till det budskap som är öppet för alla, oavsett bakgrund, är kanske inte så förunderligt. Den svage, den fattige, den lidande, den sjuke, den misslyckade – ingenstans finner dessa en varmare välkomstfarm än hos Jesus. Men att de som anses och själva anser sig vara något på jorden förkastar tron med sådan argument är en stor skam – för dem själva.
Man måste inte vara oansenlig för att bli en kristen. Men man måste avsäga sig sin stolthet, sitt slående för bröstet, sin obegränsade tillit till den egna förmågan. Och här bevisar många mäktiga män och kvinnor över hela världen och i alla delar av samhället sin ypperliga dårskap: de kan vara utbildade, upplysta, och självständiga – men de håller på och missar själva meningen med livet.
Om man kommer till tro på Jesus är Skam kan en av de personligheter man kommer att behöva möta – en person som av djup rädsla för sanningen skambelägger allt omkring sig som visar sig svagt, allt som behöver, allt inom människan som vill tro.
Bäst att följa råden i Bunyans bok och sluta till örat till sådan falsk vishet. Så behöver vi inte djupast sett skämmas någonsin (varken här i livet eller i den kommande världen).
”Jag tror, att vi måste bedja till Honom, som vill att vi skola kämpa tappert för sanningen på jorden, om hjälp emot Skam” avslutar Kristens färdkamrat Trofast.
Hej!
SvaraRaderaDu skriver: ” Man måste inte vara oansenlig för att bli en kristen. Men man måste avsäga sig sin stolthet, sitt slående för bröstet, sin obegränsade tillit till den egna förmågan. Och här bevisar många mäktiga män och kvinnor över hela världen och i alla delar av samhället sin ypperliga dårskap: de kan vara utbildade, upplysta, och självständiga – men de håller på och missar själva meningen med livet.”
Det finns många religioner och många religioners utövare som hävdar att just deras religion är meningen med livet. Vad är då sanning. Sanningen finns i den judiska Bibeln.
För att kunna fatta riktiga beslut behöver man riktiga fakta.
[Att skilja åt,]Visste du om följande fakta?:
Den historiska personen som det står skrivet om i originalversionen av ”Matteus” hette Ribi [det var hans titel] Yehoshua. Hans namn redigerades av hellenister till ”Jesus”.
Ribi Yehoshuas – Messias - ursprungliga undervisning var i enlighet med direktiven i ”Moseböckerna” och den förvrängdes sedan av hellenister [not 1]. Den förvrängda undervisningen finns nu att läsa i ”Matteusevangeliet”. Ribi Yehoshuas – Messias - efterföljare hette Netzarim [försvenskat till ”nasaréer”] och de gjorde sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna” icke-selektivt; och för att följa Messias idag krävs det att man gör sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna”. [not 2]
Ribi Yehoshua predikade inte ”evangelium”. Han undervisade det budskap som Messias var profeterad att ha enligt den judiska Bibeln.
Ribi Yehoshua – Messias – från Nasaret uppfyllde alla messianska profetior som skulle uppfyllas under det första århundradet. Messias är profeterad i ”Jesaja” 9:5-6 (eller i kristen felöversättning 9:6-7) att bygga Skaparens rike baserad på ”mishpat”, vilket implicerar att hans efterföljare måste hålla direktiven ”Moseböckerna”. För att följa Messias måste man alltså hålla direktiven i ”Moseböckerna”.
1. Bevis på denna länk
2. Finns att läsa på Länk
Anders Branderud
Hejsan Anders!
SvaraRaderaDet är lite överraskande kanske att få en kommentar på ett lite "äldre" inlägg. Jag antar att du är rätt engagerad. Har jag fel?
Nåväl. Jag skulle säkert inte klara av att gå in i en detaljdiskussion med dig om det du lägger fram. Jag kände nog till att namnet Jesus inte är vår Herres ursprungliga judiska namn utan är översatt till grekiskan, som ju var dåtidens lingua franca. Också den judiska bibeln översattes ju till grekiska från hebreiskan vilket gav Septuaginta. Men det känner du säkert till och kan mer om än jag.
Jag har följt, lite på avstånd men med en del nyfikenhet, det ökade intresse som tycks finnas för den kristna trons judiska urpsrung. Känner till att det finns de som rentav känt sig tvungna att omformulera hela sin tro efter att ställt sig dessa frågor. Jag tror att man är något på spåren men att man kanske, trots allt, går fel till slut. Jag har ingen som helst anledning att betvivla din ärlighet, än mindre din kunskap. Men. Jag tror att delvis handlar detta "återvändande" till en mer judisk form av Messias-tro om en slags besvikelse över kristendomen som den uttrycks i flertalet av våra kyrkor, kanske speciellt frikyrkan som jag förstår att du har någon form av bakgrund i. Möjligtvis är det just detta med att tron blir så "andlig" som gör att många längtar till något mer påtagligt. Att få bli en del av en lång tradition med rika riter och fester och dessutom en mångtusenårig lag känns nog mer levande än att "bara" gå på söndagsförmiddagsmöte. Nu kanske inte det stämmer in på dig, men jag antar att något liknande åtminstone finns i den rörelsen som jag tror att du bekänner dig till. Nu är din längtan och din tro mycket mer än bara önskan att få uppleva något mer påtagligt så klart. Jag förstår att du är uppriktigt intresserad av sanningen och dessutom upplever att du lyckligt nog har funnit den.
Jag menar att det genom alla tider funnits bekännare till den levande tron på Gud, den Gud som uppenbarade sig för Israel, gav Mose sina lagar och sedan sände sin Son för att uppfylla lagens krav och skapa ett nytt folk, av både judar och svenskar, uppfyllt av iver att utföra goda gärningar som någon visst sade.
vad säger du?
mvh,
David