Bland svingade biblar och handväskor

Igår åt vi lunch på centrum med jobbet. Innan maten var det dock avsatt tid för en liten city-tour och vi promenerade runt i São Paulos kakafoniska centrum. Bland annat blev det ett kort besök på BOVESPA, Brasiliens börs. En börs som går på helfart med typ 80% tillväxt i år. Vad det nu innebär.

Vid besöket på stortorget, Praca da Sé, möts vi av en pittoresk scen. En av torgets gatupredikanter - de brukar stå där vid lunchtid, någon gång har jag stannat och lyssnat, ibland har det varit ganska bra - var i full färd med att skrika om en "djävulens dotter". Av kontexten att döma var det en prostituerad predikantens eldiga ord handlade om. Dock stod han inte oemotsagd. I fyrkanten, uppritad med krita och inom vilken predikanterna brukar stå, fanns, förutom den uppeldade predikanten, en minst lika upprörd kvinna. Upprepade gånger slog hon mannen med sin handväska, till mångas förnöjsamhet antar jag.

För en brasse kanske scenen var lite smårolig. Mest för att den innehöll lite aktion. Men för en svensk som gå förbi kan kanske frågan uppstå: Är det så kyrkans budskap ser ut? Och ska man verkligen få stå och tala så där om sin tro?

Hmmm...Ja, detta är inte helt lätt. Vår värld, en postmodern värld, är hyperallergisk mot all form av objektivitet vad gäller etik och moral. Detta gäller speciellt Sverige. Ingen ska säga till mig vad jag bör göra!

Jag tycker personligen att det måste finnas plats för förkunnelse, för predikan, även i en postmodern värld. Predikantens närvaro på torget är inte i sig fel. Dock måste hans budskap vara drivet av kärlek och inte av ilska över ett beteende eller en viss livsstil som han tycker sig vara oförenlig med det budskap han förkunnar.

Det kristna budskapet är ett budskap för alla människor, "syndare"
och "helgon", gatupredikanter och gatuflickor. Det är exakt samma budskap till alla människor: en mycket kärleksfull maning till djupgående livsförändring. Och frågan är, som min fru klokt påpekade, vilka känslor som väcks hos kvinnan som hörde att hon var en "djävulens dotter"? Vilken öppning finner hon i predikantens budskap till en väg ut i ett liv med värdighet?

Kristen tro säger ju att vi blir räddade av Guds godhet. Det gäller också för gatupredikanten. Vem var han före Guds nåd kom till honom, om inte en syndare?

Och, till sist, inte att glömma: hur behandlade Han prostituerade, eller andra människor i sammhällets utkanter?