Farliga mystiska tankar

Tillåt mig nu att gå över till en liten andlig reflektion. Det kommer att bli fina tankar. Mycket mystiska och annorlunda. Nästan farliga.

Har ni hört om när Jesus kom in i templet och härjade runt och kastade omkull bord och drev ut folk som sålde eller köpte saker där?

Då tänker någon kanske: “Ja, men det är ju rätt! Religionen ska inte vara en plats för kommersiella syften. Nej. Kyrkan ska vara en religiös plats, en plats för reflektion och högre tankar.”

Visst. Sant. Ut med pengagirigheten. Men frågan är vad det är som ska in?

Jesus sade så här till folket: "Mitt tempel ska vara ett ställe där man ber!"

Min misstanke är att vi vill vara lite småreligiösa, tänka fina tankar om träden, grenarna och en gud med ganska liten bokstav. Men vi vill inte egentligen be. Bön är en uttryckt längtan efter en Gud som existerar och som vill svara på bönen. Det finns en verklighet bakom orden.

Ska vi kolla vad som händer i templet när Jesus besöker det?

“På tempelplatsen kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem.”

Hoppsan. Det var inte illa. Tala om att det hände något när folk bad Jesus om nåt.

Där är bönens verklighet. Vi ber, Gud svarar, med större eller mindre mirakler. För den som bara vill att kyrkan bara ska vara en plats för fina egna tankar om "gud", eller kanske av förhöjd solidaritet, är Jesu närvaro i templet ett problem.

Då blir det tydligt vad detta med “religion” har blivit för många. "Religion" är bara ett tempel, som vi själva har byggt, en idé OM Gud. Men där Gud inte finns.

Att istället tro på Jesus innebär att Gud själv besöker templet. Det tycker jag verkar lite koolare.