Hur är man en kristen egentligen? Jag som inte ens vet hur man skriver en blogg ställer mig nu denna fråga lite så där fredagsförmiddagsaktigt. Jag har lagt märke till att jag går rätt så mycket upp och ner. Ena stunden ner i förtvivlan, andra stunden är jag övertygad. Hur kan det komma sig? Ibland kan jag tycka att jag lärt mig en hel del och den pinsamma misstanken kommer till och med att jag lärt mig mer än många andra. Men i nästa stund kan jag överväldigas över min surhet och brist på tacksamhet, hur jag har så svårt att tro mitt i vardagens (jag tycker inte om ordet vardagen förresten) överraskningar och ansvar.
Jag kanske får lita på detta enda: att Gud är större än vi. Jag kan såklart växa och bli bättre, lära mig viktiga saker, till och med lära känna något av vem Gud är. Men ytterst faller det inte på mig. Det är Gud som bär mig. Han är större än våra hjärtan, som en gammal man uttryckte det i ett brev som sedan blev en del av Nya Testamentet. Kanske kan det vara ett av svaren på min fråga, jag som oroar mig över hur jag ska klara av resten av livet när jag ibland inte tycker mig klara av stunden ens.
Alltså: tack gode Gud.
Bli inte upprörd nu men, jag har inte läst bibeln, men du kan ALDRIG bevisa för mig att Gud verkligen finns? Han är en ett påhitt precis som Kalle Anka eller Bamse för de mest vilsna/ensamma människorna. En som inte vet var/vad den vill med livet skyller/lägger allt ansvar på Gud.
SvaraRaderaOm han nu finns, varför kan han inte konkret visa sig?
Hoppas du inte tar åt dig, inget emot dig personligen egentligen. Jag är bara lite upprörd för att jag AVSKYR Gud pga vad han har gjort med dig, han har kastat din talang i sjön. Kommer jag hamna i Helvetet nu när jag skriver såhär om Gud? / Kim
@Kim
SvaraRaderaVem kan egentligen bevisa att Gud finns? En fråga som "finns gud?", kan ju endast du själv besvara. Handlar tron på Gud verkligen om att få bevis framlagda?
"Om han nu finns, varför kan han inte konkret visa sig?"
Vem har sagt att Gud är en "han", eller att Gud måste visa sig i kroppslig form för att man ska kunna tro. Är inte det själva grejen? Att man ser Gud genom människors godhet, världens skönhet mm.
Jag är själv inte troende, men tycker att det är lustigt att alla Davids fans/f.d fans, är arga på Gud/kyrkan för att han hittade en mening i sitt liv som inte handlade om hip-hop.
Om David istället bestämt sig för att ägna sig åt modelltåg, hade ni blivit lika arga på Märklin då?
/ Anthony
Ingen kan bevisa att Gud finns, och det är det som är grejen. Hur kan man förändra hela sitt liv för något som man inte kan va säker på finns?
SvaraRaderaVarför skall det finnas bevis för att fälla en brottsling men det måste inte finnas bevis på att Gud finns trots att religion är orsaken till alla krig, terrorism och alla oklarigheter här i världen.
/ Kim
Kim,
SvaraRaderaTack så mycket för din uppriktiga kommentar. Det ligger rätt mycket i det Anthony svarar så det får också vara en del av mitt svar.:) Men dina frågor är väl ställda. Hur kan man förändra sitt liv för något man inte kan bevisa? Det är nog omöjligt för mig att övertyga dig om att Gud finns, speciellt så här genom en blogg. Jag tror att Gud finns. Jag kan nog nästan säga, utan att vara för självsäker, att jag är rätt övertygad att Gud finns. Visar sig Gud? Ja. Och nej. Gud är märklig. Rätt svår att förstå faktiskt. Gud både visar sig och gömmer sig. Ta detta med Jesus Kristus. Bibeln, och en hel del människor genom historien (ett par miljarder eller så) har alltid hävdat att Jesus var Guds Son. Detta innebär ju att vi skulle ha haft Guds egen Son gåendes här på jordklotet för ett par tusen år sedan. Snacka om att Gud visade sig, om det är sant. Detta är den kristna tron. Stora ord? Absolut. Sant? Det kan jag själv inte övertyga dig om.
Samtidigt förblev Jesus helt fördold, helt gömd för de som bara ville "undersöka" honom, de som ville försöka bevisa att han var en galning eller en ond människa. De såg honom förvisso med sina ögon. Men fattade ingenting. Därför begår människan detta märkliga: man korsfäster den som var Guds Son som om han var en simpel brottsling. Vi människor verkar ha en oförmåga att se som det är. Vi dömer ju varandra rätt fort, missförstår människor, uttalar kritiska ord om andra när vi själva är precis likadana etc. Hur mycket mer har vi då inte svårighet att ta till oss vem Gud är, han som är bortom mänsklig förståelse. Vi både ser och inte ser. Vi ser alltså Gud; i Jesus först och främst, men även i naturen, i andra människor, som Anthony sa, men förblir blinda för Guds verklighet.
Men. Det är samtidigt som du säger. Det är ju bara om Gud visar sig för en människa som hon kan bli övertygad. Jag menar att Gud gör det. Om människan vill...
Är "Gud" en syndabock, någon att kasta över sitt liv på så man slipper ta tag i det? Ibland blir Gud det. Det menar jag emellertid är fel. Gud är slutet på min flykt. Istället för att fly från mitt verkliga tillstånd måste jag konfronteras med det. Istället för att påstå att jag klarar mig själv ser jag att jag behöver. Jag behöver mat. Jag behöver kläder. Jag behöver en inkomst. Jag behöver ett hem. Jag behöver andra människor (inte människor som slavar för mina egna nycker). Och. Jag behöver nog trots allt Gud.
Det blev oundvikligt långt detta. Hoppas du hängde med. Kunde inte svara på alla frågeställningar du gjorde men en del kanske. Kan väl avsluta med att säga att jag uppskattar dina tankar.
(Och nej. Jag tror inte att du hamnar i helvetet för att du skrev så där om Gud. En av Bibelns kändaste hjältar, sa så här om Gud i en förtvivlad och frustrerad period: "Om jag visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning! Jag skulle lägga fram min sak inför honom, fylla min mun med bevis. Jag ville veta vad han kan svara mig...Skulle han bekämpa mig med sin stora makt? Nej, han skulle höra på mig!" Rätt arg kille. Knappast någon religiös hjärntvättad idiot.
Det är inte då uppriktiga reaktionerna som gör att man inte får se Gud. Det är de ouppriktiga. Därför fick också mannen citerad ovan, till slut, säga följande : "Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon." Rätt mäktig erfarenhet kan jag tänka mig.)
mvh,