Till vänner, bekanta och familj!

Jo. Det var det här med bloggen. Det visade sig vara svårare än jag trodde.

Jag håller med om att det känns lite krystat att skriva till folk som jag känner som om de var okända personer. Inlägget om "idoler" till exempel. Det är något jag tycker, det ÄR min åsikt. Fast hur skriver jag det så att det blir läsvärt för en person som redan vet vad jag tycker? Allt detta "duande" som om ni som känner mig skulle vara vilka människor som helst. Det kan säkert kännas att jag skriver er på näsan. Så här ska ni tycka! Så här ska ni göra!

Å andra sidan, hur behåller jag det läsvärt för en person som inte har en aning om vem jag är? Jag vill vara personlig utan att vara intern och relevant för många utan att vara alltför predikande och opersonlig för de som känner mig.

Alltså. Hur bör jag göra? Hmmm...Vad tycker ni?

Hur som helst kan det vara bra att förtydliga att det är så jag vill skriva. Det finns saker som jag vill säga till "alla" och saker som kanske är mer personliga, familjära. Det kommer kanske kännas opersonligt ibland, speciellt för den som känner mig.


Jag vill inte att någon jag känner ska få intrycket att jag bjöd in dem att läsa den här bloggen bara för att "predika" för dem. Jag ber om ursäkt om någon känner att de "lurats" till en "personlig blogg" som inte BARA var det.

Det kan ju vara bra att säga att jag inte ber om ursäkt för mina åsikter. Jag står för dem. Det är bara bloggens innehåll jag pratar om nu.

Frågor och tankar, några minuter innan jag ska ta bilen för lektion med Fábio.